All focus on you!

Går hemma om dagarna med min mista skatt som är drygt ett år.

Ofta finns det så mycket runtomkring en som man vill och anser sig behöva göra.

Tvätta,plocka, gärna surfa lite och kanske ett samtal eller två..

Så då får han liksom bara hänga med och "leker" med han
medan jag gör allt det andra.  VIKTIGA...  

Det är ofta då jag kanske tycker att han är lite kinkig och besvärlig. 

Men han vill ju bara ha min uppmärksamhet, till fullo!

Alla har vi nog lagt märke hur små barns ögon tindrar och hela skapelsen
ler med sitt varande, när vi ger dom vår UPPMÄRKSAMHET.

Ser dom på riktigt, inte bara i ögonvrån.
Lyssnar, känner och är med dom med alla våra sinnen.

ÄR NÄRVARANDE

Då ger dom en så mycket GLÄDJE och energi!
Och så orkar vi plötsligt lite till.

Det är ju inte riktigt alltid piece of cake att ta hand om dom små...

Kan inte låta bli att försöka locka fram ett litet LEENDE på barn
som jag  möter på bussen tex.  Försöker diskret göra små grimaser...

Och kanske får jag där på buss 670 ta del av leendets energi.

Det måste vara så att själen värms upp en grad för varje leende.

Önskar vi kunde vara mer så även mot våra vuxna medmänniskor,
(inte grimaserna då kanske.. men mera leenden)
för inom oss alla så finns ju ett litet barn som behöver ses.

När jag KRAMAR mina små 

(okej, visst en är redan stor tonåring, en snart tonåring och så den som är liten på riktigt än)

känner jag att man vill nästan ta in dom lite grann i sig själv,

Kramar extra hårt, vill känna och besvara kramen med all min KÄRLEK.

Så att ens hjärtan nästan kan nudda vid varann...

VARA NÄRVARANDE- VARA NÄRA

Med den mest välönskande, trygga och skyddande kärleken vill jag knyta ett band.,
som är länkad till den KÄRLEK och TRYGGHET vi skapat.

Ett band så starkt och värdefullt som man aldrig vill knyta upp.

Aldrig komma nötas sönder av livets påfrestningar.

Med mer kramar, närhet och att verkligen ser och lyssnar

på barnen vävs mer trådar in i bandet och det stärks.

Låt oss ge dom vår tid, vår absoluta NÄRVARO där dom känner att all fokus är på dom.

Små stunder varje dag där dom får känna sig viktigast.

Det stärker, får dom att växa och bli kärleksfulla och trygga.

Då kan vi med ett lugn (nåja..) släppa taget om dom när det är dags
(sådär  vid 30års åldern.. ;) ut i vuxenvärlden för att skapa en egen värld,ett eget liv
            
  ETT LIV med 
NÄRVARO